Karate har sitt ursprung på Okinawa, en ö i södra Japan, där lokala stridskonster utvecklades genom influenser från kinesiska kampsportstraditioner. Från början var karate en självförsvarskonst där utövarna lärde sig att använda sina kroppar som effektiva vapen. Med tiden förfinades teknikerna och organiserades i systematiska träningsmetoder, vilket lade grunden för den karate vi känner idag.

En central figur i karatens utveckling är Gichin Funakoshi, som ofta benämns som “karatens fader”. Under det tidiga 1900-talet tog Funakoshi karaten från Okinawa till det japanska fastlandet.

Han arbetade för att göra karaten mer tillgänglig för en bredare publik och lade stort fokus på dess filosofiska värden och disciplinerande egenskaper. Funakoshi etablerade också Shotokan, som blev en av de första och mest inflytelserika karatestilarna och idag är en av de mest utövade stilarna i världen.

Shotokan-karate kännetecknas av kraftfulla, linjära tekniker, stabila och djupa ställningar samt en tydlig betoning på kihon (grundtekniker) och kata (förutbestämda rörelsemönster). Dessa element utgör grunden för utövarens utveckling, både tekniskt och mentalt.

För Gichin Funakoshi var karate mer än en kampkonst. Han såg det som en livsfilosofi som kunde hjälpa utövaren att växa på flera plan – fysiskt, mentalt och moraliskt. Hans vision och arbete har format karate till en global kampsport som idag tränas av miljontals människor världen över, och hans arv lever vidare i varje träningshall där karatens principer utövas och respekteras

Från rötterna i Kina till modern tid
Rötterna till karate sträcker sig djupt in i Asiens historia. Inspirerade av Indiens gamla kampsystem, tog kinesiska kungfu-traditioner form under inflytande av den indiske munken Bodhidharma, som på 500-talet reste till Kina. Där introducerade han fysiska övningar och filosofiska läror till munkarna vid Shaolintemplet, vilket lade grunden för många kinesiska kampsporter. Genom handelsvägar och kulturellt utbyte spreds dessa tekniker vidare till Okinawa, en ö som fungerade som en bro mellan Japan och Kina.

Karaten spridning till Japan
Det var inte förrän i början av 1900-talet som karate spreds från Okinawa till det japanska fastlandet. Gichin Funakoshi, som föddes 1868 i Shuri, Okinawa, blev central för denna utveckling. Han började träna Tode som ung under Yasutsune Azato och Yasutsune Itosu, och hans dedikation ledde till att han blev en av de främsta utövarna.

På Okinawa utvecklades dessa influenser till ett unikt självförsvarssystem känt som “Te” (hand). Under 1400-talet införde kungadömet Ryukyu ett förbud mot vapen, vilket tvingade lokalbefolkningen att förfina sina tekniker och använda sina kroppar som vapen. Dessa övningar var ofta hemliga och fördes vidare i små grupper. På 1600-talet tillfördes ytterligare kinesiska influenser, och systemet utvecklades till det som skulle bli karate, då kallat “Tode” (kinesisk hand).

1917 genomförde Funakoshi den första karateuppvisningen i Japan vid Butokuden i Kyoto. Fem år senare bjöds han in av den japanska utbildningsministern för att demonstrera karate i Tokyo, vilket blev startskottet för karatens etablering på fastlandet. För att göra karate mer tillgängligt anpassade Funakoshi teknikerna och betonade karatens filosofiska aspekter. Han ändrade också namnet från “Tode” till “Karate” – “tom hand” – för att markera dess fokus på obeväpnad strid.

1924 grundade Funakoshi Japans första karateklubb vid Keio Universitetet, och 1938 öppnades den första dedikerade karatedojon i Japan, som fick namnet Shotokan, efter Funakoshis pseudonym. Funakoshi publicerade också flera viktiga texter, inklusive Karate-do Kyohan, där han lade fram karatens principer och tekniker.

JKA Bildas
Efter andra världskriget, när Shotokan-dojon förstördes under bombningarna, stod karate vid ett vägskäl. Många av de ursprungliga mästarna hade gått bort eller splittrats, men karatens anda levde kvar. År 1948 grundades Japan Karate Association (JKA), vilket blev en avgörande milstolpe för att återuppliva och vidareutveckla karate i efterkrigstidens Japan.

Gichin Funakoshi, karatens fader, utsågs till Chief Instructor Emeritus för JKA, en roll som erkände hans ovärderliga bidrag till karatens historia och filosofi. Samtidigt tillträdde Masatoshi Nakayama som teknisk direktör, en position där han spelade en avgörande roll i att systematisera karateträningen. Nakayama introducerade moderna träningsmetoder, såsom vetenskapligt baserad träning för att förbättra teknik, kraft och uthållighet. Han var också med och formaliserade karatens struktur genom att utveckla koncept som kihon kumite (grundläggande sparring), kata-standardisering och tävlingsregler, vilket lade grunden för karate som en globalt erkänd kampsport.

Under 1950-talet började JKA aktivt sprida karate internationellt. Nakayama och andra instruktörer reste världen över för att hålla seminarier och demonstrationer, vilket gjorde karate till en internationell rörelse. Denna globalisering av karate förstärktes 1957 när det första officiella All Japan Karate-do Championship hölls. Detta mästerskap markerade ett historiskt ögonblick där karate tog steget in på tävlingsarenan och visade att det kunde kombineras med en traditionell filosofi.

Samma år, 1957, gick Gichin Funakoshi bort i Tokyo vid 88 års ålder. Hans död innebar slutet på en era, men hans vision och läror fortsatte att forma karate genom JKA och dess globala nätverk. Funakoshis principer om självdisciplin, ödmjukhet och livslångt lärande lever vidare genom de miljontals utövare som tränar Shotokan-karate världen över.

Niju Kun, som betyder “De 20 Principerna”, är en samling filosofiska riktlinjer skapade av Gichin Funakoshi, karatens fader. Dessa principer utgör kärnan i karatens andliga och mentala träning och går långt utöver tekniska färdigheter. De erbjuder en livsfilosofi där karate inte bara är en fysisk disciplin, utan en väg för personlig utveckling och moralisk styrka.

Funakoshi ansåg att karate var mer än en kampkonst – det var ett sätt att leva, en strävan efter balans mellan kropp och sinne, och en metod för att bygga karaktär. Niju Kun vägleder utövaren i hur karate ska praktiseras och hur dess värderingar kan tillämpas i det dagliga livet.

Varje princip i Niju Kun är en byggsten för att forma inte bara en skicklig karateka utan också en bättre människa. Funakoshis läror betonar vikten av att vara ödmjuk, att sträva efter självförbättring och att använda karatens styrka för att göra gott.

Idag är Niju Kun en central del av Shotokan-karatens filosofi och tränas och reflekteras över av utövare världen över. De 20 principerna påminner oss om att karate inte bara handlar om slag och sparkar – det är en livsväg där vi ständigt utvecklas, både fysiskt, mentalt och moraliskt.

De 20 principerna i Niju Kun, formulerade av Gichin Funakoshi

1. Karate-do börjar och slutar med respekt.

2. I karate finns inget första anfall.

3. Karate är en väg som tränas hela livet.

4. Utöva karate med en anda av uppriktighet.

5. Lär känna dig själv först och sedan andra.

6. Karate handlar om att se med hjärtat och vara medveten om sin omgivning.

7. Olyckor uppstår genom ouppmärksamhet.

8. Karate handlar inte bara om att träna i dojon.

9. Karate är ett livsval; du måste integrera det i ditt dagliga liv.

10. Karate är som kokande vatten – om du inte håller det i rörelse svalnar det.

11. Tänk inte på att vinna; tänk på att inte förlora.

12. Förändra din strategi beroende på din motståndare.

13. Utfallet av en strid beror på hur du hanterar tomma och fyllda punkter.

14. Tänk på att rörelser i karate är bundna till naturens principer.

15. Karate är som kokoro (hjärta) – du måste alltid vara redo.

16. Fokusera alltid på din motståndares händer och fötter, och var uppmärksam på vad som finns bakom dig.

17. Utveckla ett rörligt sinne och förbli fri från stelhet.

18. Tänk inte på att träna bara för att du måste, utan träna som om ditt liv hänger på det.

19. Balansera kraft och mjukhet i dina tekniker.

20. Kom ihåg att karate alltid är en resa där du ständigt lär dig och utvecklas.